Funderar du också på att börja träna?
Att göra det där berömda ”komma igång med träningen”?
Och varför är det alltid så att träningen så ofta utgör något som det alltid måste ”kommas igång” med? Det vore ju så himla skönt om det bara kunde flyta på, istället för att krävas uppstart igen och igen…eller?
Good news: Uppstarten är inte så svår som du tror!
Sanningen är att träning och din kropps prestationsförmåga och därmed förhållande och reaktion på träningen, är en färskvara. Hur mycket du orkar och hur väl du presterar beror helt och hållet på hur van din kropp är vid det du tränar.
Som bekant är vanor något som alltid måste ses och betraktas över tid, det räcker inte med punktinsatser för att kroppen ska hinna anpassa sig. Tar du som vana att ta en löptur några gånger i veckan och gör detta till en vana så kommer det att visa resultat efter just: några veckor. Bryter du vanan med löpturen pga att du kanske blivit sjuk eller förkyld eller liknande, så kommer detta också att visa resultat – efter några veckor. Kroppen har med andra ord en ganska så seg reaktionsförmåga på den här typen av stimuli. Det är detta som för många innebär att man kan känna att man så ofta måste ”börja om” och ”komma igång” med sin träning igen och igen, vilket ju i sig kan kännas ganska segt och tröttsamt. Man kan ju tappa lusten för mindre liksom.
Att ”komma igång” – inte sån big deal som du tror!
Då kan det vara en tröst att veta att: det är så här för alla. Såvida du inte har ett liv med absolut inget ansvar för någon annan eller något annat än dig själv, samt aldrig någonsin blir sjuk, och därmed kan träna slaviskt exakt 2.5 gånger/vecka vecka ut och vecka in, så är det som så att livet lite då och då kommer emellan den där vanan.
Även om detta kan kännas segt, så kan du trösta dig med att kroppen inte kommer att tappa vare sig all den grundkonditionen du byggt upp, eller muskelmassan på bara ett uppehåll på ett par veckor. Om du däremot skulle sticka ut och träna trots halsont eller igentäppt näsa, så kommer kroppen garanterat straffa dig genom att ta än längre tid på sig att bli frisk. Och detta är ju det absolut sista du vill, av flera skäl får man väl hoppas, inte bara för träningens skull.
Äntligen får jag träna!
De där ”omstarten” eller ”kom-igånget” med träningen som så många pratar om, borde egentligen byta namn till ”äntligen få träna”. För det är ju det det handlar om, på lång sikt är träningen ju något som din kropp kommer att sakna om den blir utan. Skulle du av någon anledning bli förhindrad att träna under ett halvår eller år, och sedan börjar igen: då skulle man kunna kalla det för att ”komma igång med träningen”. Men att ta hand om sin kropp för att den är sjuk, eller helt enkelt prioritera bort träningen ibland en vecka eller två, är varken ett tecken på lathet eller något som raderar den positiva effekten din tidigare träning har byggt upp i din kropp. Du blir inte förtappad och försoffad på två veckor, vi lovar.
Din kropp är smart. Lita på den!
Och när du väl äntligen får träna igen efter din viloperiod: tänk då på att börja mjukt. Du vill ju inte dra på dig en förkylning igen det första du gör, eller hur? Bestäm i förväg att de två första träningstillfällena ska du springa lite kortare sträcka eller lite färre intervaller än vad du gjorde precis innan viloperioden, just för att ge kroppen en chans att få vänja sig. Träning ska ju inte vara ett straff, utan en stund när du ger boost till dig själv, investerar i din kropp och ditt välmående helt enkelt.
Och glöm inte: oavsett vad du är ute efter med din träning (om du nu är ute efter något annat än att rent generellt må bra): den allra bästa träningen är den som blir av. Du behöver alltså inte klanka ner på dig om träningen ”bara” blev av en gång den här veckan, och inte alls tre gånger. I det långa loppet kommer det inte spela någon roll, och din kropp kommer inte att göra någon skillnad på om du ena veckan tränar en gång och nästa tre eller liknande. Det är de stora perspektiven som räknas för att din träning ska visa resultat.
Din kropp är smartare än du tror!